Att lämna allt

“Att lämna allt och följa mig kan kosta dig sitt liv, men jag ger dig mycket mera. Att gå min väg och lyda mig är ändå värt sitt pris, för jag står på din sida”

Denna textrad finns i en låt som är skriven av Frank Ådahl som är en omskrivning av det som Jesus sa till sina lärjungar och folket runt omkring honom men också det han säger till oss i Mark 8:34-35. “Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det och den som mister sitt liv för min och evangeliets skull ska rädda det.”

När jag läser det stycket väcks mycket känslor inom mig. Texten är jobbig, frustrerande, irriterande tydlig, enkel och samtidigt så svår. Jag vill helst förneka den och tänka att den inte har med mig att göra eller att jag ska ta tag i det vid ett senare tillfälle. Jag älskar Jesus men, “Att lämna allt”… är jag verkligen beredd att göra det? Mitt ärliga svar: Jaa, om jag skulle bli tvungen och inte ha något val, exempelvis om jag måste fly, då tror jag att jag kanske hade varit beredd. Att lämna allt nu, frivilligt? Nej, helst inte.

Innan fastan som nu är inför påsken, började jag fundera på vad jag skulle fasta ifrån. Jag ville att det skulle svida lite och vara lite jobbigt men inte för mycket. Mina funderingar landade på saker i min vardag som jag uppskattar och använder dagligen som cykeln, musik och kläder. Så här gick mina tankar: Musik/radion? Nej, musik är ju så najs och radion är bra för att hänga med i till exempel nyheter. Cykeln då? Nej, den använder jag ju dagligen, blir otroligt osmidigt utan den. Ge iväg kläder eller andra saker jag har? Nej, inte det heller för det skulle vara så tråkigt och göra för ont.

Jag tror inte att jag är ensam om att tänka/känna så här. Vi har alla saker, relationer, och intressen som vi håller ett hårt grepp om. Allt detta är saker som Gud bryr sig om. Men får dessa saker en högre position i våra liv än Jesus själv så behöver vi göra en omprioritering.

Lyfta blicken

“Och den som mister sitt liv för min och evangeliets skull ska rädda det.” Jesus kommer inte bara med en förmaning utan också med ett löfte. Ett löfte att vi ska bli räddade, att han ska gå vid vår sida dag ut och dag in, att han ska ge oss liv. Det är så lätt att bara se det jag har just nu och glömma att lyfta blicken mot det som ligger framför, det mål som är evigt och stavas ”Himlen”.

Det är svårt att tänka nu att det skulle vara värt det. Det är också svårt att våga släppa taget om saker som ligger oss nära om hjärtat. Min lärare på teamlinjen sa en talande bild om detta, “Sakerna som du har kär och som ligger nära dig om hjärtat, ge det till Gud med en öppen hand, det blir svårt annars för Gud att göra någonting med det.” Det var en bild som öppnade mina ögon. Samtidigt som det är så svårt att faktiskt göra det i praktiken.

Men Gud lovar att det kommer vara värt priset oavsett vad det kommer kosta och innerst inne är jag övertygad om att Gud vet bäst eftersom han skapade oss och faktiskt vet vad vi mår bäst av. Det är att vara med honom och ha honom som första prioritering i allt vad vi gör och är.

Jag tror inte att Gud vill att vi ska ge bort allt vi äger, släppa alla relationer eller strunta i våra intressen. Däremot ber han om högsta plats i våra hjärtan, vilket medför att allt annat inte är lika viktigt. Min önskan är att Gud alltid ska ha en självklar förstaplats i både mitt och ditt liv. Vi behöver träna på att släppa taget om saker i våra liv och jobba på inställningen till Jesus som herre i livet och vilken inställning vi har till våra prylar, intressen och relationer. Vi kan be Gud om hjälp i den processen för han vill gärna hjälpa till. Det kanske inte alltid är helt smärtfritt, men det kommer alltid att bli det bästa i slutändan för det har Jesus lovat. Det vill jag våga lita på och det kan du också göra.

Vad har du i ditt liv som du håller ett hårt grepp om och som kanske tenderar att få högre position är Gud själv? Hade du varit beredd att ge upp det om Gud sa det till dig?

Text: Filippa Starfelt